Du

Du får mig att känna mig glad när jag tänker på dig.

Ditt leende värmer mig.

Din doft när jag kysser din hals får mig att känna mig utvald.

Din beröring får mig att darra.

Dina ögon väcker min åtrå.

Dina kramar lugnar mig. Gör mig trygg.

Din röst får klockspel på skam.

Dina kyssar får mig att försvinna i ögonblicket.

Din mjukhet får mig att vilja ha mer.


Men framförallt så är det allt det du har inom dig. Det som gör att du lyser.

Du brinner när du talar.

Du är näpet osäker när du frågar.

Du är skärskådande när du lyssnar.

Du säger saker som jag aldrig tänkt på, aldrig funderat över.

Du tycker saker som får mig att reflektera.

Du utrycker dig så att jag vill veta mer, höra mer, säga mer.



"Då kärleken kallar er, följ honom.
Fastän hans vägar är svåra och branta.
Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom.
Fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er.
Och när han talar till er, tro honom.
Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror,
såsom nordanvinden ödelägger trädgården.
ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er.
Liksom han är till för er växt, så är han också för er tuktan..."

Utdrag ur Khalil Gibran, Profeten - Om kärleken.