Co-op Bröllopstal

Kära brudpar, Jonas och Caroline

Under tjugo goda års vänskap har vi levt i villfarelsen att jonas är en snäll, trevlig men egentligen ganska mjuk man. Det har funnits flera oroväckande tecken; vapenvägran, filosofistudier, manchesterbyxor, handkräm, gitarristwannabe och Bob Marley lyssnande, bara för att nämna några. Sedan flera år tillbaka har vi också känt dig Caroline, och vi kände att innan ni skulle gifta er hade vi ett speciellt ansvar att uföra en viss kvalitétssäkring. Ett manbarhetsprov utfördes för två dagar sedan och man kan säga att vi med detta bevisades ha haft fel. Jonas är i sanning inte den mjukis han ibland utger sig för att vara.

Temat för detta manbarhetsprov blev James Bond. Jonas skulle bli tvungen att bevisa att han kunde skjuta, äta, dricka och utstå tortyr som denna agenthjälte.

Det började inte bra.

Planen var perfekt. Vi skulle köra upp med svarta inhyrda bilar, dragna pistoler, svarta skurkkostymer och fånga honom utanför moderns hem i Limhamn. Vi hade förväntat oss tjutande bildäck, skrämda tanter, överkörda pudlar och polisanmälningar gällande olaga hot och vapeninnehav. MEN! Allt detta gick i stöpet av inget mindre skäl än att det duggade lite lätt i torsdags morse... Jonas, försiktig som han var, ville inte utsätta sig för vädrets hotfulla makter utan valde att stanna hemma. Vi fick planera om. Med hjälp av hela familjen fick en kidnappning från hemmet iscensättas istället.

Redan här visar det sig att machohannen Jonas iskallt tacklar situationen med de främmande svartklädda männen i sitt hem utan att få panik. Lugnt och samlat följer han med agenterna förvissad om att han ska uthärda komma vad månde komma.

Första anhalten var Kallbadhuset men detta hade agent OO7Hedlid ingen aning om då han tvingats bära ögonbindel och dessutom hade sammanbundna händer. Vinden ven som om vi verkligen befann oss i en James Bond film och spelade in en scen i Murmansk. Graderna kunde räknas på en hand (eller möjligen två). Efter förhör och vattentortyr i den bitande kylan, där han inte avslöjade något, fick Jonas till slut acceptera sitt öde. Han valde då att självmant kasta sig ner i det iskalla vattnet. De enda som rös var vi som tittade på.

I bastun visade han sig senare vara den mest härdade av hannar. Sist av alla lämnade han vansinneshettans träinredda boning. Inte en svettdroppe hade lämnat hans kropp.
Ett sista desperat försök gjordes med förgiftad gulash men till ingen nytta.

Efter lunch var det dags för Jonas att utsättas för en tretimmars våldsam kamp med skjutvapen i Skånes djupaste skogar. Motståndare efter motståndare mejades ned med plastkulor (något som Jonas för övrigt har professionell erfarenhet av) då han trots blodiga blessyrer oförtrutet fortsatte striden - ja, ni kan ju själva se kroppskadorna.

Efter en balja av mäktig fisksoppa, ett tjogtal råa lammfiléer var det dags för en utmanande whiskyprovning. Givetvis bevisade Jonas inte bara sina djupa kunskaper och gedigna intresse för whisky med sina perfekt kalibrerade smaklökar, utan det blev också tydligt hur mycket han tålde när han glatt fortsatte svepa den gyllene maltdrycken då vi andra för länge sedan låg och krälade på parketten och inspekterade dammråttorna.



Skrevs av Erol, Fritz och mig!