Ja Mannen, då var det dags. Att inse att du är en riktig man nu. Du har inte bara skaffat en underbar dotter, du har dessutom sett till att hennes mor är din nu. Inte bara i hjärtat utan även på pappret.
Kan tyckas det är en formalitet i vårt kära sekulariserade samhälle. Men det är stort ändå på nåt sätt. Det är du som har ansvaret nu. Du som är mannen. Som bär det ok som alla män känner för sin kvinna och sin familj, jämlikhet eller inte. Jag tror du fattar vad jag menar.
Jag har ju alltid haft en knepig relation till dina gamla exhäxor. Eller för att säga som Jonas - "Som en finne i röven". Men så här i ett retroperspektiv så känns det rätt bra ändå. Påmint dig om att det var liksom inte på riktigt. Bara på låssas.
För så mycket känner jag den här mannen. Att den dan du slutligen vinschade in din fångst, så var det inte bara en liten havefru utan själva Neptuns dotter som du fångat. Det såg jag i dina ögon.
När jag såg det. När jag såg er. Då visste jag... att det var på riktigt...
Jag minns när ni träffades första gången. Efter att ni skiljts åt framförallt. Sällan har jag sett en så nedslagen man. Du kände att du hade bränt det, och du gruvade dig. Personligen tror jag mest det var kommentarerna som haglade runt omkring som typ - "Jaha så ni ska gå hem till dej nu eller?". För det blixtrade och gnistrade rätt bra den där första kvällen. Alla såg det.
Men med facit i hand så vet vi hur det gick. Det gick hela vägen upp till altaret... eller ja till Dom fyra årstiderna iallafall.
Som avslutning tänkte jag läsa upp ett stycke ur Profeten. En skrift som en man som hette Khalil Gibran skrev. När han dog 1931 så gick alla världens religiösa representanter i hans gravtåg. Ja även ateister för den delen. Han skrev såhär om äktenskapet.
"Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara. Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar.
Ja, även i det tysta minnet av Gud skall ni vara tillsammans.
Men låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er.
Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja.
Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammmans och var glada, men låt var och en av er vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.
Giv era hjärtan, men icke i varandras förvar, ty endast Livets hand kan rymma era hjärtan.
Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."
Och med det vill jag utbringa en skål för brudparet! Held og Lykke!
